Kameler i Anderna?

KAMELER i Sydamerika? Blotta tanken kan tyckas långsökt, eftersom man oftast förknippar det här ökendjuret med Afrika eller Asien. Men de kamelarter som finns i Afrika och Asien är besläktade med lamadjuren i Sydamerika.* Till skillnad från sina avlägsna släktingar har de sydamerikanska lamadjuren ingen puckel. Dessutom är de inte högre än en människa är lång, och de når inte ens upp till manken på en dromedar eller en tvåpucklig kamel.

Det är i Anderna, främst i Bolivia och Peru, som man har störst chans att få se en glimt av de sydamerikanska lamadjuren. De förekommer också i andra delar av Sydamerika, bland annat i Patagonien i Argentina och Tierra del Fuego (Eldslandet) i Chile.

Man blir verkligen fascinerad av de här djurens eleganta gångstil och deras snabbhet. Det är också imponerande att se hur lätt lamadjuren tar sig uppför klippiga bergssluttningar. Deras speciella stötdämpande trampdynor dämpar varje steg och överträffar vida de modernaste vandringsskor.

I Anderna växer det sparsamt med gräs, och jordlagret är tunt. Men lamadjurens hovar orsakar mindre skada på marken än hästarnas och mulornas hovar. Dessutom är de här djurens tänder och gom så utformade att de kan beta utan att gräsets rötter tar skada.

En nyklippt alpacka

De flesta djur klarar sig inte så bra på hög höjd. Men lamadjuren lever gott till och med högt uppe i Anderna tack vare att de har så många röda blodkroppar.

På platser där man inte kan få tag på ved att elda med tjänar lamadjurens torkade spillning som bränsle, och eftersom vilda lamadjur markerar sitt revir genom att lämna spillning i utkanterna av det är det enkelt att samla ihop spillningen. Till skillnad från träd behöver den ju inte fällas, och den torkar fort i Andernas torra luft.

En lamaunge märkt i örat med en tofs

En gång i tiden användes lamadjuren i samband med religiösa ritualer. Chiribayafolket i södra Peru offrade till exempel lamor och alpackor och begravde dem under golven i sina hus. Historieforskare hävdar att man varje månvarv offrade hundra speciellt uppfödda vita lamor på Huayaca Pata, stora torget i Cuzco, och ett mindre antal offrades åt solguden under högtiden Inti Raymi. Nu för tiden är det sällsynt att man använder lamadjur i samband med ritualer, men köttet är mycket uppskattat och påminner om lammkött.

Långt innan kylskåpen kom in i bilden kunde inkafolket ta vara på lamadjursköttet genom att frystorka det. De utnyttjade den låga temperaturen och det låga lufttrycket högt uppe i Anderna. Det torkade köttet kallades ch’arki.

Vi bör naturligtvis uppskatta de här vackra djuren, inte bara för att de är till nytta för oss, utan också för att de är en del av Guds underbara skapelse som ger ära åt honom. (Psalm 148:10, 13)

*  Det finns fyra arter av kameldjur i Sydamerika: alpacka, guanaco, lama och vikunja. Arterna kan korsas så att en hybrid uppstår.