Tonårsgraviditeter – ett världsvitt problem

Tonårsgraviditeter
Ett världsvitt problem

PROBLEMET med tonårsgraviditeter har kallats en epidemi. Hur tragiskt det här problemet verkligen är förstår man bäst när man tänker på hur skrämmande en tonårsflicka upplever situationen att bli med barn. Hon ställs inför drastiska förändringar i sitt liv som inte bara kommer att påverka henne utan också hennes familj och nära vänner.

Ungdomar befinner sig i det som i Bibeln kallas ”ungdomsblomstringen” – en tid när de sexuella känslorna är särskilt starka. (1 Korinthierna 7:36) Men att betrakta tonårsgraviditeter som enbart en fråga om preventivmedel skulle vara att förenkla det hela. Mycket tyder på att tonårsgraviditeter har att göra med flera komplicerade sociala och känslomässiga frågor.

Bidragande faktorer

Forskning visar att många tonåriga mödrar kommer från splittrade hem. ”Jag har alltid längtat efter en riktig familj”, är den återkommande kommentaren från många gravida tonårsflickor. Det är tydligt att problem i familjen under uppväxttiden kan vara en bidragande faktor när det gäller tonårsgraviditeter. I ett omfattande stödprogram för tonåriga mödrar visade det sig att de i många fall hade ”flyktig kontakt med sina mödrar och ingen kontakt alls med sina fäder”. Anita, som blev mamma när hon var 18, minns att hon, trots att hennes ensamstående mamma arbetade hårt för att sörja för henne materiellt, ändå kände ett tomrum efter sin pappa.

Skilsmässor ökar risken för tonårsgraviditeter

Andra flickor blir ensamstående mammor som en direkt följd av våldtäkt. För somliga verkar ett sådant trauma utlösa smärtsamma känslor som längre fram kan ta sig uttryck i ett destruktivt beteende. Jasmine, till exempel, blev våldtagen när hon var 15. Hon säger: ”Efter det blev jag självdestruktiv. När jag var 19 blev jag med barn.” Sexuella övergrepp kan också utlösa känslor av värdelöshet. ”Jag tyckte inte att jag var värd någonting”, säger Jasmine. Anita upplevde något liknande: ”Från sjuårsåldern upp till elvaårsåldern utsattes jag för sexuella övergrepp av en tonårspojke. Jag hatade och anklagade mig själv.” Hon blev gravid vid 17 års ålder.

Sedan finns det en del ungdomar som råkar illa ut för att de är alltför självsäkra eller nyfikna. Nicole, som citerades i den föregående artikeln, erkänner: ”Jag trodde att jag visste allt och att jag kunde göra allt. Tyvärr kunde jag även bli med barn.” Carol, som också blev ensamstående mamma som mycket ung, experimenterade med sex av ren nyfikenhet. Hon säger: ”Det kändes som om det fanns saker i livet som jag gick miste om.”

Okunnighet om vad sexuella relationer kan leda till är också en faktor som spelar in. Enligt sociologerna Karen Rowlingson och Stephen McKay saknar en del ungdomar i Storbritannien ”tillräcklig kunskap om ... vad de kan vänta av ett förhållande och vad det innebär att bli med barn”. En del verkar inte inse sambandet mellan sex och graviditet. En undersökning visade att många tonåriga mammor blev ”chockade och förvånade när de insåg att de var gravida”, och ändå hade de inte använt preventivmedel.

En del ungdomar verkar inte inse sambandet mellan sex och graviditet

Men det som har påverkat antalet tonårsgraviditeter mest är den ändrade inställningen till sex. Vi lever i en tid när människor ”älskar njutningar mer än de älskar Gud”. (2 Timoteus 3:1–4) De australiska forskarna Ailsa Burns och Cath Scott säger att de ”sociala, religiösa och ekonomiska åtgärderna för att motverka sex utanför äktenskapet har minskat”. Det är inte längre lika skamligt att bli med barn utan att vara gift. På vissa platser kan tonåringar till och med se det som en sorts trofé eller statussymbol att ha ett barn!

De känslomässiga efterverkningarna

Verkligheten för en mamma i tonåren ser ganska annorlunda ut jämfört med ungdomliga fantasier. När en tonårsflicka får reda på att hon är med barn väcks en mängd olika känslor inom henne. Många flickor beskriver det som ett tillstånd av chock eller handlingsförlamning. ”Vanliga reaktioner är vrede, skuld och förnekande”, säger American Academy of Child and Adolescent Psychiatry. Förnekande kan vara farligt, eftersom det skulle kunna göra att en flicka inte söker den medicinska vård hon behöver.

”Jag blev panikslagen”, säger Elvenia när hon berättar om sin reaktion då hon insåg följderna av sitt sexuella ”äventyr”. Många flickor som blir med barn har ingen att anförtro sig åt eller skäms för att berätta om sin situation. Det är därför inte förvånande att somliga blir överväldigade av skuldkänslor och rädsla. Många tonårsflickor som blir med barn drabbas också av allvarlig depression. ”Jag brydde mig inte om ifall jag levde eller dog”, säger Jasmine.*

När en flicka blir med barn påverkas också de som står henne nära

Vilken den första reaktionen än blir, så ställs en ung flicka så småningom inför ett antal beslut som i hög grad kommer att påverka både henne själv och hennes barn. Hur unga flickor kan fatta sådana beslut på ett förståndigt sätt kommer vi att ta upp i nästa artikel.

*  Upplysningar om hur man kan komma över självmordstankar finns i artikeln ”Livet är värt att leva” i Vakna! för 22 oktober 2001.