Kan man lita på Bibeln?

Fem skäl att lita på Bibeln

1. Tillförlitlig historia

Det skulle vara svårt att lita på en bok som innehåller felaktiga uppgifter. Tänk dig en modern historiebok som sade att andra världskriget utkämpades på 1800-talet och att USA har en kung, inte en president. Skulle inte sådana felaktigheter få dig att tvivla på att resten av boken var tillförlitlig?

INGEN har någonsin kunnat motbevisa att Bibeln är historiskt exakt. Den nämner verkliga personer och verkliga händelser.

Verkliga personer. Bibeln nämner en person vid namn Pontius Pilatus som var romersk ståthållare över Judeen och utlämnade Jesus till döden. Bibelkritiker ifrågasatte länge att Pontius Pilatus hade funnits. (Matteus 27:1–26) Men den sten som man fann 1961 i hamnstaden Caesarea vid Medelhavet bär en inskrift som bevisar att Pilatus en gång härskade över Judeen.

Förutom Bibelns uppgifter fanns det länge inga belägg för att David, den modige unge herde som senare blev kung i Israel, var en historisk person. Men 1993 frilade arkeologer i norra Israel en basaltsten som dateras till 800-talet f.v.t., och enligt experter innehåller texten på den uttrycken ”Davids hus” och ”Israels kung”.

Verkliga händelser. Fram till helt nyligen tvivlade många forskare på Bibelns skildring av hur Edoms nation stred mot Israel på Davids tid. (2 Samuelsboken 8:13, 14) Man menade att edoméerna var ett enkelt herdefolk vid den tiden och att de inte blev tillräckligt organiserade eller mäktiga för att utgöra ett hot mot Israel förrän långt senare. Men utgrävningar på senare tid har visat att ”Edom var ett organiserat samhälle flera hundra år tidigare [än man hittills trott], vilket stämmer med Bibelns skildring”, sägs det i en artikel i tidskriften Biblical Archaeology Review.

Korrekta titlar. Många härskare hann framträda på världsscenen under de 1 600 år då Bibeln skrevs. När Bibeln nämner en härskare använder den alltid rätt titel. Herodes Antipas omnämns helt korrekt som ”landsdelshärskare” och Gallio som ”prokonsul”. (Lukas 3:1; Apostlagärningarna 18:12) I Esra 5:6 nämns Tattenaj, ståthållaren i den persiska provinsen ”på andra sidan Floden”, det vill säga floden Eufrat. På ett mynt som tillverkades på 300-talet f.v.t. finns en liknande beskrivning, som uppger att den persiske ståthållaren Mazaeus härskade i provinsen ”på andra sidan Floden”.

Bibeln stämmer alltså i till synes små detaljer, och det är av stor betydelse. Om vi kan lita på bibelskribenterna även i små detaljer, borde vi då inte kunna lita på deras övriga uppgifter?

Ärlighet är grunden för tillit. Du litar kanske på någon som är känd för att vara ärlig, men om du upptäcker att han ljuger för dig – även om det bara är en enda gång – kanske du tappar förtroendet för honom.

BIBELSKRIBENTERNA var ärliga män som skrev med stor öppenhet. Deras uppriktighet gör att Bibeln har sanningens klang.

Fel och brister. Bibelskribenterna erkände öppet sina egna felsteg och svagheter. Mose berättade om ett misstag som han gjorde och som fick allvarliga konsekvenser för honom. (4 Moseboken 20:7–13) Asaf berättade att han kände sig avundsjuk på de ondskefullas välstånd. (Psalm 73:1–14) Jona berättade om sin olydnad och den dåliga inställning han först hade när Gud visade barmhärtighet mot ångerfulla syndare. (Jona 1:1–3; 3:10; 4:1–3) Matteus berättade utan omsvep att han övergav Jesus den natt då Jesus blev gripen. (Matteus 26:56)

Jona var en av de bibelskribenter som skrev om sina egna misstag

De som skrev Bibelns hebreiska skrifter avslöjade att deras eget folk ständigt klagade och var upproriskt. (2 Krönikeboken 36:15, 16) Skribenterna skonade inte någon, inte ens nationens styresmän. (Hesekiel 34:1–10) Samma öppenhet kännetecknar apostlarnas brev. Apostlarna berättar om de allvarliga problem som en del enskilda kristna hade, även sådana med ansvar i församlingen, och de berättar också om de stora problem som fanns i en del församlingar på den tiden. (1 Korinthierna 1:10–13; 2 Timoteus 2:16–18; 4:10)

Ofördelaktiga fakta. Bibelskribenterna försökte inte släta över sådant som kunde ha ansetts besvärande eller genant. De kristna i det första århundradet erkände öppet att de inte var särskilt uppskattade av världen omkring dem, utan att man i stället såg ner på dem, betraktade dem som ”dåraktiga” och av ”ringa börd”. (1 Korinthierna 1:26–29) Skribenterna nämnde att Jesu apostlar ansågs vara ”olärda och helt vanliga människor”. (Apostlagärningarna 4:13)

Evangelieskribenterna förskönade inte sanningen för att framställa Jesus i en mera fördelaktig dager. De berättade ärligt att han föddes under enkla förhållanden, att han växte upp i en arbetarfamilj, att han inte studerade vid den tidens fina skolor och att de flesta förkastade hans budskap. (Matteus 27:25; Lukas 2:4–7; Johannes 7:15)

Det finns alltså mycket som visar att Bibeln har skrivits av ärliga och uppriktiga skribenter. Gör deras ärlighet att de vinner ditt förtroende?

Tänk dig att man ber 40 personer med olika bakgrund att skriva var sin del av en bok. Skribenterna bor i flera olika länder, och flera av dem känner inte varandra. En del vet inte vad de andra har skrivit. Skulle du förvänta dig att resultatet blev en enhetlig bok?

BIBELN stämmer in på den här beskrivningen.* Den skrevs under ännu mer ovanliga omständigheter, men ändå präglas den av en fullständig inre samstämmighet.

Unika omständigheter. Bibeln skrevs under en period på omkring 1 600 år, från 1513 f.v.t. till omkring 98 v.t. Många av de cirka 40 skribenterna levde alltså flera hundra år ifrån varandra. De hade olika sysselsättningar. Några var fiskare, andra var herdar eller kungar, och en av dem var läkare.

Enhetligt budskap. Bibelns skribenter utvecklade alla ett och samma centrala tema – Guds rätt att styra människorna skall hävdas, och hans avsikter skall förverkligas genom hans himmelska kungarike, som är en världsregering. Detta tema introduceras i Första Moseboken, utvecklas i böckerna som följer och når en höjdpunkt i Uppenbarelseboken.

Detaljerna stämmer. Bibelns skribenter är samstämmiga även när det gäller små detaljer, men det är ofta tydligt att samstämmigheten är oavsiktlig. Vi kan ta ett exempel. Bibelskribenten Johannes berättar att när en stor folkskara kom för att lyssna till Jesus, vände sig Jesus till Filippus och frågade var man kunde köpa bröd åt folket. (Johannes 6:1–5) I en parallellskildring säger Lukas att detta ägde rum nära staden Betsaida. Tidigare i sin bok nämner Johannes i förbigående att Filippus var från Betsaida. (Lukas 9:10; Johannes 1:44) Det var alltså helt naturligt att Jesus riktade frågan till någon av dem som hade bott i trakten. Detaljerna stämmer, men det är tydligt att skribenterna inte medvetet har försökt få dem att stämma överens.^#

Rimliga skillnader. Det finns också skillnader mellan några av berättelserna, men är inte det vad vi bör förvänta oss? Tänk dig att en grupp människor blir vittnen till ett brott. Om alla i gruppen nämnde exakt samma detaljer och använde samma formuleringar, skulle du då inte misstänka att de hade kommit överens om vad de skulle säga? Det är bara rimligt att varje person avger ett vittnesmål som skiljer sig något från de andras, eftersom de alla har olika perspektiv. Så var det också med dem som skrev Bibeln.

Var Jesu klädnad purpurfärgad eller scharlakansröd?

Låt oss ta ett exempel. Bar Jesus en purpurfärgad klädnad på sin dödsdag, som Markus och Johannes säger? (Markus 15:17; Johannes 19:2) Eller var den scharlakansröd, som Matteus säger? (Matteus 27:28) Båda uppgifterna kan vara riktiga. Båda färgerna innehåller röda pigment, och beroende på bakgrund och ljus kanske vissa skiftningar dämpades eller framhävdes så att klädnaden såg ut att ha olika nyans från olika synvinklar.^%

Samstämmigheten mellan bibelskribenterna, som ofta är oavsiktlig, ger oss ytterligare anledning att lita på det de skrev.

*  Bibeln är en samling av 66 böcker, eller delar. Den börjar med Första Moseboken och slutar med Uppenbarelseboken.

^#  Fler exempel på sådan samstämmighet finns på sidorna 16 och 17 i broschyren En bok för alla människor, utgiven av Jehovas vittnen.

^%  Mer information finns i kapitel 7, ”Motsäger bibeln sig själv?”, i boken Bibeln – Guds ord eller människors?, utgiven av Jehovas vittnen.

Man har gjort stora framsteg inom vetenskapen på senare tid. Gamla teorier har fått lämna plats för nya. Det man en gång godtog som fakta kanske numera betraktas som myt. Läroböcker behöver ofta revideras.

BIBELN är ingen lärobok i naturvetenskap. Ändå är det intressant att se både vad Bibeln säger och vad den inte säger när det gäller vetenskapliga ämnen.

Fri från ovetenskapliga uppfattningar. Många felaktiga uppfattningar var allmänt accepterade i forna tider. Man föreställde sig att jorden var platt och att den hölls på plats av fysiska ämnen eller föremål. Innan vetenskapsmän förstod hur sjukdomar sprids och hur man förhindrar smitta använde läkare behandlingsmetoder som i bästa fall var verkningslösa och i värsta fall dödliga. Men inte något av Bibelns drygt 1 100 kapitel ger stöd åt några ovetenskapliga uppfattningar eller hälsovådliga metoder.

Vetenskapligt korrekta uttalanden. För ungefär 3 500 år sedan sades det i Bibeln att jorden hänger ”på  intet”. (Job 26:7) På 700-talet f.v.t. nämnde Jesaja ”jordens rund [eller: sfär]”. (Jesaja 40:22) Ett sfäriskt jordklot som hänger i tomma intet utan att hållas på plats av något fysiskt eller synligt föremål – låter inte den beskrivningen förvånansvärt modern?

Den lag som Mose fick (och som återges i de första böckerna i Bibeln) skrevs omkring 1500 f.v.t. och innehöll sunda anvisningar om karantän för sjuka och hantering av döda kroppar och avfall. (3 Moseboken 13:1–5; 4 Moseboken 19:1–13; 5 Moseboken 23:13, 14)

I dag har vetenskapsmän, delvis på grund av våra dagars kraftfulla teleskop, kommit fram till att universum haft en plötslig ”födelse”. Det är inte alla vetenskapsmän som tycker om konsekvenserna av en sådan förklaring. En professor sade: ”Ett universum som har en början tycks kräva en första orsak, för vem kan föreställa sig en sådan verkan utan en tillräcklig orsak?” Långt före teleskopens tid sades det klart och tydligt i Bibelns första vers: ”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden.” (1 Moseboken 1:1)

Trots att Bibeln är en mycket gammal bok och berör många ämnen, innehåller den inga vetenskapliga felaktigheter. Håller du inte med om att en sådan bok åtminstone är värd att undersökas?^

^  Fler exempel på att Bibeln är vetenskapligt korrekt finns på sidorna 18–21 i broschyren En bok för alla människor, utgiven av Jehovas vittnen.

Tänk dig en meteorolog som är känd för att han alltid har haft rätt i sina prognoser. Skulle du ta med dig ett paraply om han sade att det skulle bli regn?

BIBELN är full av förutsägelser, eller så kallade profetior.** Och historien talar sitt tydliga språk: Bibelns profetior slår alltid in.

Karakteristiska drag. Bibelns profetior är ofta specifika och har uppfyllts in i minsta detalj. Profetiorna gäller vanligtvis sådant som är av stor betydelse. De förutsade ofta något som var raka motsatsen till vad människor i allmänhet förväntade sig skulle hända.

Bibeln hade rätt när den förutsade att en ledare vid namn Cyrus skulle erövra det mäktiga Babylon

Ett framträdande exempel. Den forntida staden Babylon var strategiskt placerad på båda sidor om floden Eufrat, och den har kallats ”den forntida Orientens politiska, religiösa och kulturella centrum”. Omkring 732 f.v.t. nedtecknade profeten Jesaja en olycksbådande profetia – Babylon skulle falla. Jesaja nämnde detaljer: Erövraren skulle heta ”Cyrus”, Eufrats skyddande vatten skulle ”torka ut”, och stadens portar skulle ”inte ... vara stängda”. (Jesaja 44:27–45:3) Ungefär 200 år senare, den 5 oktober 539 f.v.t., uppfylldes varje detalj i profetian. Den grekiske historikern Herodotos (400-talet f.v.t.) bekräftar omständigheterna kring Babylons fall.^##

En överraskande förutsägelse. Jesaja gjorde ännu en häpnadsväckande förutsägelse om Babylon: ”Hon skall aldrig vara bebodd.” (Jesaja 13:19, 20) Det var verkligen överraskande att förutsäga att en blomstrande stad med ett strategiskt läge skulle bli ödelagd för all framtid. Normalt sett skulle man förvänta sig att en sådan stad blev uppbyggd igen om den förstördes. Trots att Babylon fanns kvar ett tag efter erövringen, slog Jesajas ord till sist in. Platsen där det forntida Babylon låg är i dag ”platt, het, öde och livlös”, sägs det i tidskriften Smithsonian.

Det är fascinerande att tänka på omfattningen av Jesajas profetia. Det är som om någon i dag förutsade exakt på vilket sätt en nutida stad, exempelvis New York eller London, skulle bli förstörd om 200 år och sedan med bestämdhet hävdade att den aldrig mer skulle bli bebodd. Det mest imponerande är att Jesajas profetia uppfylldes.^%%

I den här artikelserien har vi sett på några av de fakta som gör att miljoner människor är övertygade om att man kan lita på Bibeln. Den övertygelsen gör att de vänder sig till Bibeln för att få pålitlig vägledning. Varför inte ta reda på mer om Bibeln så att du själv kan avgöra om det går att lita på den?

**  Väderprognoser handlar om sannolikhet. Men Bibelns profetior är inspirerade av Gud, som kan påverka händelseförlopp om det är hans vilja.

^##  Fler detaljer om uppfyllelsen av Jesajas profetia finns på sidorna 27–29 i broschyren En bok för alla människor, utgiven av Jehovas vittnen.

^%%  Fler exempel på bibliska profetior och historiska fakta som visar att de uppfyllts finns på sidorna 117–133 i boken Bibeln – Guds ord eller människors?, utgiven av Jehovas vittnen.