Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Och i tre år hade man ro; det förekom inga krig mellan Aram och Israel. 2 Och under det tredje året drog Jehosạfat, Judas kung, ner till Israels kung. 3 Och Israels kung sade till sina tjänare: ”Vet ni inte att Rạmot-Gịlead tillhör oss? Och ändå tvekar vi att ta staden ur Arams kungs hand.” 4 Och vidare sade han till Jehosạfat: ”Går du med mig till kamp vid Rạmot-Gịlead?” Då sade Jehosạfat till Israels kung: ”Jag är som du. Mitt folk är som ditt folk. Mina hästar är som dina hästar.”

5 Jehosạfat sade emellertid vidare till Israels kung: ”Jag ber dig, fråga allra först efter Jehovas ord.” 6 Då samlade Israels kung profeterna, omkring 400 män, och sade till dem: ”Skall jag dra i krig mot Rạmot-Gịlead, eller skall jag låta bli?” Och de sade: ”Dra upp, och Jehova skall ge staden i kungens hand.”

7 Men Jehosạfat sade: ”Finns det inte ännu en Jehovas profet här? Låt oss i så fall fråga genom honom.” 8 Då sade Israels kung till Jehosạfat: ”Det finns ännu en man genom vilken man kan fråga Jehova, men jag hatar honom, för han profeterar inte något gott för min räkning, bara ont – Mikạja, Jimlas son.” Men Jehosạfat sade: ”Kungen skall inte säga så.”

9 Så kallade Israels kung till sig en hovfunktionär och sade: ”Hämta snabbt Mikạja, Jimlas son.” 10 Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar, på tröskplatsen vid ingången till Samarias port, medan alla profeterna betedde sig som profeter inför dem. 11 Då gjorde sig Sidkịa, Kenaạnas son, horn av järn och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Med dessa skall du stånga araméerna tills du utrotar dem.’” 12 Och alla de andra profeterna profeterade detsamma och sade: ”Dra upp till Rạmot-Gịlead, och du skall ha framgång, och Jehova skall ge staden i kungens hand.”

13 Och budbäraren som hade gått för att kalla på Mikạja talade till honom och sade: ”Hör nu! Profeternas ord lovar samstämmigt gott för kungen. Jag ber dig, låt ditt ord bli som ordet från en av dem och ge löfte om något gott.” 14 Men Mikạja sade: ”Så sant Jehova lever, vad Jehova säger till mig, det skall jag tala.” 15 När han sedan kom in till kungen sade kungen till honom: ”Mikạja, skall vi dra i krig till Rạmot-Gịlead, eller skall vi låta bli?” Då sade han till honom: ”Dra upp, och du skall ha framgång, och Jehova skall ge staden i kungens hand.” 16 Då sade kungen till honom: ”Hur många gånger skall jag binda dig med ed att du inte skall säga mig annat än sanningen i Jehovas namn?” 17 Han sade då: ”Jag ser alla israeliterna skingrade på bergen, lika får som inte har någon herde. Och Jehova sade: ’Dessa har ingen herre. Låt dem vända tillbaka, var och en till sitt hus, i frid.’”

18 Då sade Israels kung till Jehosạfat: ”Sade jag inte till dig: ’Han profeterar inte något gott för min räkning, bara ont’?”

19 Och han sade vidare: ”Därför, hör Jehovas ord: Jag ser Jehova sitta på sin tron och himlens hela här stå hos honom, till höger och till vänster om honom. 20 Och Jehova sade: ’Vem vill förleda Ahab, så att han drar upp och faller vid Rạmot-Gịlead?’ Och den ene sade ett, och den andre sade ett annat. 21 Till slut kom en ande fram och ställde sig inför Jehova och sade: ’Jag vill förleda honom.’ Då sade Jehova till honom: ’På vilket sätt?’ 22 Och han sade: ’Jag skall gå ut och bli en bedräglig ande i alla hans profeters mun.’ Då sade han: ’Förled honom du, och du kommer också att lyckas. Gå ut och gör så.’ 23 Och nu, se, Jehova har lagt en bedräglig ande i alla dessa dina profeters mun, men Jehova själv har sagt att olycka skall drabba dig.”

24 Sidkịa, Kenaạnas son, gick nu fram och slog Mikạja på kinden och sade: ”På vilken väg har Jehovas ande gått bort från mig för att tala med dig?” 25 Då sade Mikạja: ”Det skall du få se den dag då du går in i den innersta kammaren för att gömma dig.” 26 Då sade Israels kung: ”Ta Mikạja och för honom tillbaka till Amon, stadsföreståndaren, och till Joas, kungens son. 27 Och du skall säga: ’Detta är vad kungen har sagt: ”Sätt den här mannen i interneringshuset och ge honom en minskad brödranson och en minskad vattenranson, tills jag kommer tillbaka välbehållen.”’” 28 Då sade Mikạja: ”Om du verkligen kommer tillbaka välbehållen, då har Jehova inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör, alla folk.”

29 Och Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, drog så upp till Rạmot-Gịlead. 30 Israels kung sade nu till Jehosạfat: ”Jag skall förklä mig och dra in i striden, men klä du dig i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung och drog in i striden. 31 Men Arams kung hade befallt de trettiotvå anförarna för de vagnar som tillhörde honom och sagt: ”Ni skall inte strida mot någon, vare sig liten eller stor, utan endast mot Israels kung.” 32 Och så snart anförarna för vagnarna såg Jehosạfat sade de till sig själva: ”Säkert är det Israels kung.” Så de vek av mot honom för att strida, och Jehosạfat ropade på hjälp. 33 Och så snart anförarna för vagnarna såg att det inte var Israels kung vände de om och följde inte efter honom mer.

34 Men det var en man som spände sin båge och sköt på måfå och råkade träffa Israels kung i en skarv på rustningen, och därför sade han till sin vagnförare: ”Vänd om och för mig ut ur lägret, för jag har blivit svårt sårad.” 35 Och striden tilltog i intensitet den dagen, och kungen måste hållas upprättstående i vagnen, vänd mot araméerna, och han dog på kvällen; och blodet från såret rann ner på insidan av stridsvagnen. 36 Och vid solnedgången ljöd ett högt rop genom lägret: ”Var och en till sin stad, och var och en till sitt land!” 37 Så dog kungen, och han blev förd till Samaria, och man begravde kungen i Samaria. 38 Och man tvättade av stridsvagnen vid Samarias damm, och hundarna slickade hans blod (och de prostituerade badade där), i enlighet med det ord som Jehova hade talat.

39 Och Ahabs historia i övrigt och allt vad han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla de städer som han byggde, om det står det ju skrivet i boken med Israels kungars historia. 40 Och Ahab gick till vila hos sina förfäder, och hans son Ahạsja blev kung i hans ställe.

41 Och Jehosạfat, Asas son, hade blivit kung över Juda under Ahabs, Israels kungs, fjärde år. 42 Jehosạfat var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Och hans mors namn var Asụba; hon var dotter till Silhi. 43 Och han vandrade i allt på sin far Asas väg. Han vek inte av därifrån; han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon. Men offerhöjderna försvann inte. Fortfarande frambar folket slaktoffer och rökoffer på offerhöjderna. 44 Och Jehosạfat upprätthöll fredliga förbindelser med Israels kung. 45 Och Jehosạfats historia i övrigt och de stora bedrifter han utförde och hur han förde krig, om det står det ju skrivet i boken med Judas kungars historia. 46 Och resten av de manliga tempelprostituerade, de som hade blivit kvar från hans far Asas dagar, skaffade han bort ur landet.

47 Det fanns emellertid ingen kung i Edom; en fogde fungerade som kung.

48 Jehosạfat gjorde Tarsisskepp som skulle gå till Ofir efter guld; men de kom inte i väg, för skeppen slogs i spillror vid Esjon-Geber. 49 Det var då som Ahạsja, Ahabs son, sade till Jehosạfat: ”Låt mina tjänare fara med dina tjänare på skeppen”, men Jehosạfat samtyckte inte.

50 Jehosạfat gick så till vila hos sina förfäder och blev begravd hos sina förfäder i sin förfader Davids stad; och hans son Jẹhoram blev kung i hans ställe.

51 Ahạsja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria under Jehosạfats, Judas kungs, sjuttonde år, och han regerade över Israel i två år. 52 Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon och vandrade på sin fars väg och på sin mors väg och på Jerọbeams, Nebats sons, väg, han som hade fått Israel att synda. 53 Och han tjänade Baal och böjde sig ner för honom och kränkte Jehova, Israels Gud, i enlighet med allt som hans far hade gjort.