Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Och det var en man från Ramatạjim-Sọfim, från Efraims bergstrakt, vars namn var Elkạna, son till Jẹroham, son till Ẹlihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 2 Och han hade två hustrur; den enas namn var Hanna, och den andras namn var Penịnna. Och Penịnna fick barn, men Hanna hade inga barn. 3 Och denne man gick upp från sin stad år efter år för att tillbe och frambära slaktoffer åt härarnas Jehova i Silo. Och där var Elis två söner, Hofni och Pịnehas, präster åt Jehova.

4 Nu kom den dag då Elkạna skulle frambära slaktoffer, och han gav sin hustru Penịnna och alla hennes söner och hennes döttrar flera andelar av offret; 5 men åt Hanna gav han en enda andel. Likväl var det Hanna han älskade, men Jehova hade tillslutit hennes moderliv. 6 Och hennes rival retade henne dessutom mycket för att bringa henne ur jämvikt därför att Jehova hade tillslutit hennes moderliv. 7 Och så brukade hon göra år efter år, så ofta hon gick upp till Jehovas hus. På detta sätt retade hon henne ständigt, så att hon grät och inte åt något. 8 Men hennes man Elkạna sade då till henne: ”Hanna, varför gråter du, och varför äter du inte, och varför är ditt hjärta sorgset? Är jag inte mer värd för dig än tio söner?”

9 Så reste sig Hanna efter att de hade ätit i Silo och efter att de hade druckit – det var medan prästen Eli satt på en stol vid dörrposten till Jehovas tempel. 10 Och hon var bitter i själen, och hon började be till Jehova och gråta häftigt. 11 Och vidare gav hon ett löfte och sade: ”Härarnas Jehova, om du verkligen ser till din slavinnas betryck och kommer ihåg mig och inte glömmer din slavinna utan ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

12 Och det skedde, medan hon bad länge inför Jehova, att Eli gav akt på hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta; bara hennes läppar rörde sig, och hennes röst hördes inte. Men Eli tog henne för att vara drucken. 14 Därför sade Eli till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att bli av med ditt rus.” 15 Men Hanna svarade och sade: ”Nej, min herre! Jag är en kvinna vars ande är hårt ansatt; vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgjuter min själ inför Jehova. 16 Ta inte din slavinna för en oduglig kvinna, ty det är på grund av mitt stora bekymmer och min grämelse som jag har talat ända till nu.” 17 Då svarade Eli och sade: ”Gå i frid, och må Israels Gud uppfylla din önskan, det som du har bett honom om.” 18 Då sade hon: ”Må din tjänarinna finna ynnest för dina ögon.” Och kvinnan gick sedan sin väg, och hon började äta, och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut.

19 Så steg de upp tidigt på morgonen och tillbad inför Jehova, och sedan vände de tillbaka och kom till sitt hus i Rama. Elkạna hade nu könsumgänge med sin hustru Hanna, och Jehova kom ihåg henne. 20 Och det skedde under loppet av ett år att Hanna blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel, ”ty”, sade hon, ”av Jehova har jag begärt honom”.

21 Med tiden gick mannen Elkạna upp med hela sitt hushåll för att offra det årliga slaktoffret åt Jehova tillsammans med sitt löftesoffer. 22 Men Hanna gick inte upp, ty hon hade sagt till sin man: ”Så snart pojken är avvand skall jag ta med honom, och han skall träda fram inför Jehovas ansikte och bo där till oöverskådlig tid.” 23 Då sade hennes man Elkạna till henne: ”Gör det som är gott i dina ögon. Stanna hemma tills du har avvant honom. Må Jehova bara uppfylla sitt ord.” Så stannade kvinnan hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.

24 Så snart hon hade avvant honom tog hon honom med sig upp tillsammans med en treårig tjur och en efa mjöl och en stor kruka vin, och hon gick in i Jehovas hus i Silo, och pojken var med henne. 25 Därefter slaktade de tjuren och förde pojken till Eli, 26 och hon sade: ”Förlåt mig, min herre! Så sant din själ lever, min herre, jag är den kvinna som stod hos dig på den här platsen för att be till Jehova. 27 Det var om den här pojken jag bad, och Jehova uppfyllde min önskan, det som jag bad honom om. 28 Och jag i min tur har lånat honom åt Jehova. Alla de dagar, som han är till, är han ett lån åt Jehova.”

Och han böjde sig sedan ner där för Jehova.