Jehovas vittnens officiella webbplats

Startsida Trosuppfattningar Framtiden Medicin Ämnen Kontakta oss Publikationer Språk

Bibeln online

Nya världens översättning av Den heliga skrift

InnehållsförteckningKapitelFöregåendeNästa

1 Samuelsboken 13:1-23

1 Saul var [?] år gammal när han blev kung, och han regerade över Israel i två år. 2 Och Saul valde ut åt sig 3 000 män ur Israel; och 2 000 var hos Saul i Mikmas och i Betels bergstrakt, och 1 000 var hos Jonatan i Gịbea i Benjamin, och resten av folket skickade han i väg, var och en till sitt tält. 3 Sedan slog Jonatan filistéernas garnison som var i Geba; och filistéerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i hornet över hela landet och säga: ”Må hebréerna höra!” 4 Och hela Israel hörde sägas: ”Saul har slagit en garnison av filistéer, och nu har Israel blivit illaluktande bland filistéerna.” Då kallades folket samman för att följa Saul till Gilgal.

5 Men filistéerna samlades för att strida mot Israel: 30 000 stridsvagnar och 6 000 ryttare och folk så talrikt som sandkornen som är på havets strand; och de drog i väg upp och slog läger i Mikmas, öster om Bet-Aven. 6 Och Israels män såg att de var hårt trängda, för folket ansattes svårt; och folket gömde sig i grottor och hålor och bland branta klippor och i valv och cisterner. 7 Ja, hebréer gick över Jordan till Gads och Gịleads land. Men Saul var fortfarande i Gilgal, och allt folket följde honom skälvande. 8 Och han väntade i sju dagar till den bestämda tid som Samuel hade sagt; och Samuel kom inte till Gilgal, och folket började skingras och gå ifrån honom. 9 Slutligen sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffren till mig.” Därefter offrade han brännoffret.

10 Just då han var färdig med att offra brännoffret, se, då kom Samuel dit. Saul gick så ut för att möta honom och välsigna honom. 11 Men Samuel sade: ”Vad är det du har gjort?” Då sade Saul: ”Jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig, och du kom inte inom de bestämda dagarna, och filistéerna samlades i Mikmas, 12 så jag sade till mig själv: ’Nu kommer filistéerna ner mot mig i Gilgal, och jag har inte blidkat Jehovas ansikte.’ Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.”

13 Då sade Samuel till Saul: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit Jehovas, din Guds, bud, det som han gav dig befallning om, för om du hade gjort det, skulle Jehova ha befäst ditt kungadöme över Israel till oöverskådlig tid. 14 Men nu kommer ditt kungadöme inte att bestå. Jehova skall finna åt sig en man i överensstämmelse med sitt hjärta; och Jehova skall förordna honom till ledare för sitt folk, därför att du inte har hållit vad Jehova befallde dig.”

15 Sedan bröt Samuel upp och gav sig i väg upp från Gilgal till Gịbea i Benjamin, och Saul företog räkning av folket, av dem som fortfarande fanns hos honom, omkring 600 man. 16 Och Saul och hans son Jonatan och det folk som fortfarande fanns hos dem uppehöll sig i Geba i Benjamin. Filistéerna däremot hade slagit läger i Mikmas. 17 Och rövarstyrkan drog ut från filistéernas läger i tre grupper. Den ena gruppen tog vägen till Ofra, till Suals land, 18 och den andra gruppen tog vägen till Bet-Horon, och den tredje gruppen tog vägen till gränsen som vetter åt Sẹboimdalen, åt vildmarken till.

19 Nu fanns det ingen smed i hela Israels land, för filistéerna hade sagt: ”Så att hebréerna inte tillverkar svärd eller spjut.” 20 Och alla israeliterna brukade bege sig ner till filistéerna för att få var och en sin plogbill eller sin hacka eller sin yxa eller sin skära slipad. 21 Och priset för slipning var en pim för plogbillarna och för hackorna och för de tretandade redskapen och för yxorna och för att få en oxpik fastsatt. 22 Och på stridens dag fanns det varken svärd eller spjut i handen på någon av folket som var hos Saul och Jonatan; men det fanns vapen som tillhörde Saul och hans son Jonatan.

23 En förpost av filistéerna drog nu ut till passet vid Mikmas.