Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Paulus, en Kristi Jesu apostel genom Guds vilja, och Timoteus, vår broder, till Guds församling som är i Korinth, tillsammans med alla de heliga som är i hela Akạja:

2 Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

3 Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 som tröstar oss i all vår vedermöda, så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud. 5 Ty alldeles som lidandena för Kristus kommer till oss i överflöd, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. 6 Men vare sig vi utstår vedermöda, så är det till er tröst och räddning; eller vi tröstas, så är det till er tröst, en tröst som är verksam och får er att hålla ut under samma lidanden som vi också utstår. 7 Och så är vårt hopp när det gäller er orubbligt, eftersom vi vet att liksom ni har del i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.

8 Vi vill nämligen inte att ni skall vara okunniga, bröder, om den vedermöda som vi råkade ut för i provinsen Ạsia, att vi pressades långt över vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi kände inom oss att vi hade fått dödsdomen. Detta var för att vi inte skulle sätta vår tillit till oss själva, utan till den Gud som uppväcker de döda. 10 Från något så stort som döden räddade han oss och skall han rädda oss; och vårt hopp till honom är att han även i fortsättningen skall rädda oss. 11 Också ni kan hjälpa till genom er ödmjuka bön för oss, för att många må tacka Gud för vår skull för det som så omtänksamt har getts oss till följd av mångas böner.

12 Det som vi berömmer oss av är nämligen detta, som vårt samvete vittnar om, att det är med helighet och med en uppriktighet som kommer från Gud, inte med köttslig vishet utan med Guds oförtjänta omtanke, som vi har uppträtt i världen, men speciellt mot er. 13 Ty vi skriver ju inte annat till er än det som ni väl känner eller också erkänner och som jag hoppas att ni skall fortsätta att erkänna intill slutet, 14 alldeles som ni också, i viss utsträckning, har erkänt att vi är något ni kan berömma er av, alldeles som ni också skall vara något vi kan berömma oss av på vår Herre Jesu dag.

15 Och med denna tillförsikt ämnade jag förut komma till er, för att ni skulle få en andra anledning till glädje, 16 och efter ett uppehåll hos er färdas till Makedonien, och så komma tillbaka från Makedonien till er och av er bli ledsagad en bit på vägen till Judeen. 17 Inte gav jag väl efter för något lättsinne, när jag nu hade en sådan föresats? Eller vad jag föresätter mig, föresätter jag mig det enligt köttet, så att jag skulle säga både ”ja, ja” och ”nej, nej”? 18 Så sant man kan lita på Gud: vårt tal som riktar sig till er är inte ”ja” och likväl ”nej”. 19 Ty Guds Son, Kristus Jesus, som har blivit predikad bland er genom oss, det vill säga genom mig och Silvạnus och Timoteus, blev inte ”ja” och likväl ”nej”, utan ”ja” har blivit ”ja” i hans fall. 20 Ty oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ”ja” genom honom. Därför sägs också genom honom ”amen” till Gud, honom till ära genom oss. 21 Men den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus och den som har smort oss, det är Gud. 22 Han har också satt sitt sigill på oss och har som förskott på det som skall komma gett oss anden i våra hjärtan.

23 Nu kallar jag Gud till vittne mot min egen själ på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 24 Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.