Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Och när Jehova skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa i väg från Gilgal. 2 Och Elia sade till Elisa: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig ända till Betel.” Men Elisa sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.” Så gick de ner till Betel. 3 Då kom de profetsöner som var i Betel ut till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre från ställningen som huvud över dig?” Han sade då: ”Också jag vet det. Var tysta!”

4 Elia sade nu till honom: ”Elisa, jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jeriko.” Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.” Så kom de till Jeriko. 5 Då gick de profetsöner som var i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre från ställningen som huvud över dig?” Han sade då: ”Också jag vet det. Var tysta.”

6 Elia sade nu till honom: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jordan.” Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.” Så gick de båda vidare. 7 Och femtio män av profetsönerna gick bort och ställde sig inom synhåll på något avstånd, medan de två stod vid Jordan. 8 Då tog Elia sin ämbetsklädnad och rullade ihop den och slog på vattnet, och så småningom delade det sig åt båda sidor, och så gick de två över på torr mark.

9 Och så snart de hade gått över sade Elia till Elisa: ”Be mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas bort från dig.” Då sade Elisa: ”Jag ber dig, må två andelar av din ande tillfalla mig.” 10 Han sade då: ”Du har bett om något svårt. Om du ser mig när jag tas bort från dig, kommer det att ske så med dig; men om du inte gör det, kommer det inte att ske.”

11 Medan de nu gick vidare och talade med varandra, se, då kom en stridsvagn av eld och hästar av eld, och de skilde dem från varandra, och Elia for upp till himlen i stormvinden. 12 Under tiden stod Elisa och såg på, och han ropade högt: ”Min fader, min fader, Israels stridsvagn och ryttare!” Och han såg honom inte mer. Då grep han tag i sina kläder och rev sönder dem i två stycken. 13 Sedan tog han upp Elias ämbetsklädnad, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Och han tog Elias ämbetsklädnad, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Jehova, Elias Gud, ja, var är Han?” När han slog på vattnet, då delade det sig så småningom åt båda sidor, och så gick Elisa över.

15 När de profetsöner som var i Jeriko såg honom på något avstånd sade de: ”Elias ande vilar på Elisa.” Därför kom de honom till mötes och böjde sig ner till jorden för honom. 16 Och de sade till honom: ”Hör nu, hos dina tjänare finns femtio män, tappra män. Vi ber dig, låt dem gå och söka efter din herre. Det kan hända att Jehovas ande har lyft upp honom och sedan kastat honom på ett av bergen eller i en av dalarna.” Men han sade: ”Ni skall inte sända i väg dem.” 17 Och de fortsatte att enträget be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: ”Sänd i väg dem.” De sände nu femtio män, och de sökte i tre dagar, men de fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom, medan han uppehöll sig i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er: ’Gå inte’?”

19 Männen i staden sade nu till Elisa: ”Se nu, stadens läge är bra, alldeles som min herre ser, men vattnet är dåligt, och landet är orsak till missfall.” 20 Då sade han: ”Hämta åt mig en liten ny skål och lägg salt i den.” Så hämtade de den åt honom. 21 Sedan gick han i väg ut till källan som vattnet kom från och kastade salt i den och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Jag gör detta vatten friskt. Aldrig mer skall det orsaka död eller missfall.’” 22 Och vattnet har förblivit friskt ända till denna dag, i enlighet med det ord som Elisa talade.

23 Och han gick sedan därifrån upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom småpojkar ut ur staden och började förlöjliga honom, och de höll i med att säga till honom: ”Gå upp, flintskalle! Gå upp, flintskalle!” 24 Slutligen vände han sig om och såg på dem och nedkallade ont över dem i Jehovas namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och slet sönder fyrtiotvå av barnen. 25 Och han gick vidare därifrån till berget Karmel, och därifrån återvände han till Samaria.