Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Sedan, efter fjorton år, begav jag mig upp till Jerusalem igen tillsammans med Bạrnabas och tog också Titus med mig. 2 Men jag begav mig dit upp till följd av en uppenbarelse. Och jag lade fram för dem de goda nyheter som jag predikar bland nationerna, men enskilt för dem som var framstående män, av fruktan för att jag på ett eller annat sätt löpte eller hade löpt förgäves. 3 Likväl blev inte ens Titus, som var med mig, tvingad att låta omskära sig, fast han var grek. 4 Men på grund av de i hemlighet införda falska bröderna, som hade smugit sig in för att spionera på vår frihet som vi har i gemenskap med Kristus Jesus, för att de fullständigt skulle kunna göra oss till slavar – 5 dem gav vi inte efter för såsom i undergivenhet, nej, inte ett ögonblick, för att de goda nyheternas sanning skulle förbli hos er.

6 Men beträffande dem som ansågs vara något – vad slags människor de förut var har ingen betydelse för mig, Gud rättar sig inte efter en människas utseende – mig delgav dessa framstående män sannerligen ingenting nytt. 7 Nej, tvärtom, när de såg att jag hade blivit betrodd med de goda nyheterna för de oomskurna, alldeles som Petrus hade blivit för de omskurna – 8 ty Han som gav Petrus kraft till ett apostlaskap bland de omskurna gav också mig kraft till det bland dem som är av nationerna – 9 ja, när Jakob och Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelare, lärde känna den oförtjänta omtanke som hade getts åt mig, räckte de mig och Bạrnabas högra handen till tecken på gemenskap med dem, för att vi skulle gå till nationerna, men de till de omskurna. 10 Det enda de ville var att vi skulle komma ihåg de fattiga. Just detta har jag också ivrigt strävat efter att göra.

11 Men när Kefas kom till Antiokịa, stod jag honom emot ansikte mot ansikte, eftersom han stod där dömd. 12 Innan vissa män från Jakob kom, brukade han nämligen äta tillsammans med folk av nationerna; men när de kom, började han dra sig tillbaka och avskilja sig, av fruktan för dem som hörde till de omskurna. 13 De övriga judarna slöt sig också till honom i detta hyckleri, så att till och med Bạrnabas rycktes med av deras hyckleri. 14 Men när jag såg att de inte vandrade rakt fram enligt de goda nyheternas sanning, sade jag till Kefas inför dem alla: ”Om du, fast du är jude, lever som nationerna och inte som judarna, hur kommer det sig då att du söker tvinga folk av nationerna att leva efter judisk sed?”

15 Vi som av naturen är judar, och inte syndare från nationerna, 16 och som ju vet att en människa inte förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro på Kristus Jesus, också vi har satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro på Kristus, och inte på grund av laggärningar, eftersom inget kött skall förklaras rättfärdigt på grund av laggärningar. 17 Men om vi, i vårt sökande efter att bli förklarade rättfärdiga med hjälp av Kristus, också själva har befunnits vara syndare, är Kristus då i verkligheten en syndens tjänare? Måtte det aldrig ske! 18 Om jag åter bygger upp just detta som jag en gång har rivit ner, så bevisar jag ju mig själv vara en överträdare. 19 För min del har jag genom lagen dött bort från lagen för att jag skulle bli levande för Gud. 20 Jag är hängd på pålen tillsammans med Kristus. Det är inte längre jag som lever, utan det är Kristus som lever i gemenskap med mig. Ja, det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag genom tron på Guds Son, som har älskat mig och har gett ut sig själv för mig. 21 Jag skjuter inte Guds oförtjänta omtanke åt sidan; ty om rättfärdighet kommer genom lag, har Kristus i själva verket dött för intet.