Jehovas vittnens officiella webbplats

1 Moseboken 3:1-24

1 Nu visade sig ormen vara det försiktigaste av alla markens vilda djur som Jehova Gud hade gjort. Och den sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?” 2 Då sade kvinnan till ormen: ”Av frukten på träden i trädgården får vi äta. 3 Men när det gäller att äta av frukten på det träd som är mitt i trädgården har Gud sagt: ’Ni skall inte äta av den, nej, ni skall inte röra den. Gör ni det kommer ni att dö.’” 4 Då sade ormen till kvinnan: ”Ni kommer visst inte att dö. 5 För Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.”

6 Då såg kvinnan att trädet var gott att äta av och att det var något för ögonen att längta efter, ja, trädet var inbjudande att se på. Så hon tog av dess frukt och åt. Efteråt gav hon något också åt sin man när han var med henne, och han åt. 7 Då öppnades ögonen på dem båda, och de insåg att de var nakna. Därför sydde de ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

8 Senare hörde de Jehova Guds röst då han vandrade i trädgården under den del av dagen då det blåste en bris, och mannen och hans hustru gömde sig för Jehova Guds ansikte bland träden i trädgården. 9 Och Jehova Gud kallade flera gånger på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10 Till slut svarade han: ”Jag hörde din röst i trädgården, men jag blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” 11 Då sade han: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag befallde dig att inte äta av?” 12 Mannen sade då: ”Kvinnan som du gav mig till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” 13 Då sade Jehova Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Och kvinnan svarade: ”Det var ormen som bedrog mig, och så åt jag.”

14 Då sade Jehova Gud till ormen: ”Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla husdjuren och bland alla markens vilda djur. På din buk skall du kräla, och stoft skall du äta alla dina livsdagar. 15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa huvudet på dig, och du skall krossa hälen på honom.”

16 Till kvinnan sade han: ”Jag skall i hög grad öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda; under födslovåndor skall du föda barn, och din åtrå skall stå till din man, och han skall härska över dig.”

17 Och till Adam sade han: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och åt av det träd om vilket jag gav dig denna befallning: ’Du skall inte äta av det’, skall marken vara förbannad för din skull. Under smärtfylld möda skall du livnära dig av den alla dina livsdagar. 18 Och törnen och tistlar skall den frambringa åt dig, och du skall äta växterna på marken. 19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen. För stoft är du, och till stoft skall du vända åter.”

20 Därefter gav Adam sin hustru namnet Eva, för hon skulle bli mor till alla levande. 21 Och Jehova Gud gjorde långa kläder av skinn åt Adam och åt hans hustru och klädde dem. 22 Och Jehova Gud sade vidare: ”Se, människan har blivit som en av oss i fråga om att veta vad som är gott och ont, och nu, för att hon inte skall räcka ut sin hand och ta frukt också av livets träd och äta och leva till oöverskådlig tid ...” 23 Därmed sände Jehova Gud bort henne från Edens trädgård för att hon skulle odla marken av vilken hon hade blivit tagen. 24 Han drev alltså ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och den flammande svärdsklingan, som ständigt svängde runt, till att vakta vägen till livets träd.