Jehovas vittnens officiella webbplats

1 Moseboken 25:1-34

1 Och Abraham tog sig åter en hustru, och hennes namn var Ketụra. 2 Med tiden födde hon honom Simran och Joksan och Medan och Midjan och Jisbak och Shuah.

3 Och Joksan blev far till Saba och Dedan.

Och Dedans söner blev Ạssurim och Lẹtusim och Lẹummim.

4 Och Midjans söner var Efa och Efer och Hanok och Abịda och Eldạa.

Alla dessa var Ketụras söner.

5 Längre fram gav Abraham allt han ägde åt Isak, 6 men åt de söner som Abraham hade med bihustrurna gav Abraham gåvor. Och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut, till Österlandet. 7 Och detta är Abrahams levnadsår, de dagar han levde: 175 år. 8 Sedan gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och tillfreds, och samlades till sitt folk. 9 Och hans söner Isak och Ịsmael begravde honom i Makpẹlagrottan på Efrons, hettiten Sohars sons, fält som ligger framför Mamre, 10 det fält som Abraham hade köpt av Hets söner. Där blev Abraham begravd, och likaså hans hustru Sara. 11 Och efter Abrahams död visade det sig att Gud fortsatte att välsigna hans son Isak, och Isak bodde strax intill Beẹr-Lahạj-Roị.

12 Och detta är den historiska berättelsen om Ịsmael, Abrahams son, som egyptiskan Hagar, Saras tjänarinna, födde åt Abraham.

13 Och detta är namnen på Ịsmaels söner, efter deras namn, enligt deras härstamning: Nẹbajot, Ịsmaels förstfödde, och Kedar och Ạdbeel och Mibsam 14 och Misma och Duma och Massa, 15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 16 Dessa är Ịsmaels söner, och detta är deras namn efter deras bosättningar och efter deras kringbyggda läger: tolv hövdingar efter deras klaner. 17 Och detta är Ịsmaels levnadsår: 137 år. Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. 18 Och de hade sina boplatser från Havịla nära Shur, som ligger framför Egypten, ända till Assyrien. Framför alla sina bröder slog han sig ner.

19 Och detta är den historiska berättelsen om Isak, Abrahams son.

Abraham blev far till Isak. 20 Och Isak var 40 år gammal då han tog Rebecka till hustru åt sig; hon var dotter till aramén Bẹtuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban. 21 Och Isak fortsatte att be enträget till Jehova särskilt för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam. Och Jehova hörde hans bön, och hans hustru Rebecka blev havande. 22 Och när sönerna i hennes inre kämpade med varandra sade hon: ”Om det skall vara så här, varför är jag då vid liv?” Så gick hon för att fråga Jehova. 23 Och Jehova sade till henne: ”Två nationer är i ditt moderliv, och två folkgrupper skall skiljas från ditt inre; den ena folkgruppen skall vara starkare än den andra folkgruppen, och den äldre skall tjäna den yngre.”

24 Så småningom fullbordades dagarna och hon skulle föda, och se, det var tvillingar i hennes moderliv. 25 Så kom den förste fram, röd, hel och hållen som en ämbetsklädnad av hår; därför gav de honom namnet Esau. 26 Och därefter kom hans bror fram, och hans hand höll i Esaus häl; därför fick han namnet Jakob. Och Isak var 60 år gammal när hon födde dem.

27 Och pojkarna växte upp, och Esau blev en man som förstod sig på att jaga, en man som höll till ute i markerna, men Jakob var en klanderfri man som bodde i tält. 28 Och Isak kom att älska Esau, eftersom det betydde villebråd i hans mun, medan Rebecka älskade Jakob. 29 En gång när Jakob höll på att koka en maträtt kom Esau in från markerna, och han var trött. 30 Därför sade Esau till Jakob: ”Fort, ge mig en munfull, är du snäll, av det röda – det röda där, för jag är trött!” Därför gav man honom namnet Edom. 31 Då sade Jakob: ”Sälj först din förstfödslorätt till mig!” 32 Och Esau fortsatte: ”Se, jag håller ju på att dö, och vilken nytta har jag då av en förstfödslorätt?” 33 Och Jakob tillade: ”Ge mig först din ed!” Han gav honom då sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Och Jakob gav Esau bröd och en linsrätt, och han började äta och dricka. Sedan reste han sig och gick sin väg. Alltså föraktade Esau förstfödslorätten.