Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Profeten Habạckuks bön i form av klagosånger: 2 Jehova, jag har hört budskapet om dig. Jag har kommit att frukta dina gärningar, Jehova.

Låt dem komma till liv i årens mitt! Må du göra dem kända i årens mitt. Må du under oro och upphetsning komma ihåg att visa barmhärtighet.

3 Gud kom från Teman, ja den Helige från berget Paran. Sẹlah.

Hans värdighet övertäckte himlen; och av hans lovprisning uppfylldes jorden.

4 Hans klara sken var som dagsljuset. Två ljusstrålar gick ut från hans hand, och där var hans styrka dold.

5 Framför honom gick pest, och brinnande feber drog fram vid hans fötter.

6 Han stod stilla och fick jorden att skaka. Han såg och fick nationerna att hoppa.

Och de eviga bergen slogs sönder; kullarna som består till oöverskådlig tid sjönk ner. De uråldriga stigarna tillhör honom.

7 Jag såg Kusans tält drabbade av fördärv. Tältdukarna i Midjans land darrade.

8 Är det mot floderna, Jehova, är det mot floderna som din vrede har upptänts, eller är din förgrymmelse riktad mot havet? Ty du red i väg på dina hästar; dina vagnar var räddning.

9 I sin nakenhet blir din båge blottad. Stammarnas svurna eder är det sagda. Sẹlah. Med floder klöv du jorden.

10 Bergen såg dig; de vred sig i smärtor. Ett åskväder med störtskurar av vatten drog fram. Havsdjupet lät höra sin röst. Mot höjden lyfte det sina händer.

11 Sol – måne – stod stilla i sin upphöjda boning. Som ljus for dina pilar. Blixten av ditt spjut tjänade som klart ljus.

12 Med fördömelse skred du fram över jorden. I vrede tröskade du nationerna.

13 Och du drog ut till ditt folks räddning, för att rädda din smorde. Du sönderkrossade huvudet för den ondskefulles hus. Grunden blev blottad, ända upp till halsen. Sẹlah.

14 Med hans egna stavar genomborrade du hans krigares huvud, när de stormade fram för att skingra mig. Deras uppsluppna glädje var som om de ville förtära den betryckte på en fördold plats.

15 Genom havet trampade du med dina hästar, genom de väldiga vattenmassorna.

16 Jag hörde det, och min buk darrade; vid ljudet skälvde mina läppar; röta trängde in i benen i min kropp; och jag darrade där jag stod, eftersom jag i stillhet skulle vänta på nödens dag, på att han drar upp mot folket och angriper det.

17 Även om fikonträdet inte blomstrar och det inte är någon avkastning på vinstockarna; även om arbetet med olivträdet slår fel och terrasserna inte frambringar någon föda; även om småboskapen avskils från fållan och ingen nötboskap finns i inhägnaderna –

18 skall jag likväl jubla i Jehova; jag skall fröjdas i min räddnings Gud.

19 Jehova, den suveräne Herren, är min handlingskraft; och han gör mina fötter lika hindarnas, och han låter mig gå fram över mina höjder.

Till ledaren, på mina stränginstrument.