Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Och Jehovas ord kom till mig, och det löd: 2 ”Gå och ropa för Jerusalems öron och säg: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Jag kommer ihåg dig, din lojala kärlek i ungdomen, hur du älskade mig under din trolovningstid, hur du vandrade efter mig i vildmarken, i ett land där man inte sår. 3 Israel var något heligt för Jehova, den första avkastningen åt honom.”’ ’Alla som förtär honom skall dra skuld över sig. Olycka skall komma över dem’, löd Jehovas uttalande.”

4 Hör Jehovas ord, Jakobs hus, och alla ni släkter av Israels hus. 5 Detta är vad Jehova har sagt: ”Vad fann era fäder hos mig som var orätt, eftersom de kom långt bort från mig och fortsatte att vandra efter den tomma avguden och själva blev tomma? 6 Och de sade inte: ’Var är Jehova, han som förde oss upp från Egyptens land, han som ledde oss genom vildmarken, genom ökenslätternas och groparnas land, genom torkans och den djupa skuggans land, genom ett land där ingen drar fram och där ingen människa bor?’

7 Och så småningom förde jag er till ett land med fruktträdgårdar, för att ni skulle äta dess frukt och dess goda ting. Men ni kom dit och orenade mitt land; och min arvedel gjorde ni till något avskyvärt. 8 Inte ens prästerna sade: ’Var är Jehova?’ Och de som hade lagen om hand kände mig inte; och herdarna begick överträdelse mot mig, och profeterna profeterade i Baals namn, och de vandrade efter dem som inte kunde vara till någon nytta.

9 ’Därför skall jag ytterligare gå till rätta med er’, lyder Jehovas uttalande, ’och med era sonsöner skall jag gå till rätta.’

10 ’Men dra över till Kittims kustländer och se. Ja, sänd bud till Kedar, och var särskilt uppmärksamma och se om något sådant har hänt. 11 Har en nation bytt ut sina gudar, ja mot dem som inte är några gudar? Men mitt folk har bytt ut min härlighet mot det som inte kan vara till någon nytta. 12 Stirra i förundran på detta, du himmel; och rys av stor fasa’, lyder Jehovas uttalande, 13 ’ty två onda ting har mitt folk gjort: Mig har de övergett, källan med levande vatten, för att hugga ut åt sig cisterner, spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten.’

14 ’Är Israel en tjänare eller en slav född i huset? Varför har han blivit till plundring? 15 Mot honom ryter manprydda unga lejon; de har låtit höra sin röst. Och de gör hans land till något man häpnar över. Hans städer har satts i brand, så att ingen bor där. 16 Till och med Nofs och Tạchpanches söner avbetade din hjässa. 17 Är inte detta vad du vållade dig själv genom att du övergav Jehova, din Gud, under den tid då han ledde dig på vägen? 18 Och nu, vad har du att göra på vägen till Egypten för att dricka Sihors vatten? Och vad har du att göra på vägen till Assyrien för att dricka Flodens vatten? 19 Din ondska borde tukta dig, och dina trolösa handlingar borde tillrättavisa dig. Vet då och se att det är något ont och bittert att du överger Jehova, din Gud, och ingen skräck för mig har fallit över dig’, lyder den suveräne Herrens, härarnas Jehovas, uttalande.

20 ’Ty för länge sedan bröt jag ditt ok i stycken; jag slet sönder dina band. Men du sade: ”Jag vill inte tjäna”, ty på varje hög kulle och under varje frodigt träd låg du och skrevade och prostituerade dig. 21 Och jag hade planterat dig som en ädel röd vinstock, av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till degenererade skott av en främmande vinstock?’

22 ’Men även om du skulle tvätta dig med alkali och ta dig stora mängder lut, skulle din missgärning dock vara en fläck inför mig’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande. 23 Hur kan du säga: ’Jag har inte orenat mig. Jag har inte vandrat efter baalsgudarna’? Se på din väg i dalen. Betänk vad du har gjort. Ett ystert ungt kamelsto, som planlöst löper hit och dit på sina vägar; 24 en zebra, som är van vid vildmarken, som i sin själs begär snappar efter vinden; vem kan driva henne tillbaka i hennes parningstid? Ingen som söker henne behöver löpa sig trött. I hennes månad kommer de att finna henne. 25 Avhåll din fot från att bli barfota och din strupe från att bli törstig. Men du sade: ’Det är lönlöst! Nej! Utan jag har förälskat mig i främlingar, och efter dem vill jag vandra.’

26 Liksom en tjuv står med skam när han ertappas, så skall de som är av Israels hus känna skam, de, deras kungar, deras furstar och deras präster och deras profeter. 27 De säger till ett träd: ’Du är min far’ och till en sten: ’Det var du som födde mig.’ Men mot mig har de vänt ryggen och inte ansiktet. Och i sin olyckas tid skall de säga: ’Res dig och rädda oss!’

28 Men var är dina gudar, som du har gjort dig? Må de resa sig, om de kan rädda dig i din olyckas tid. Ty så många som dina städer är, så många har dina gudar blivit, Juda.

29 ’Varför fortsätter ni att tvista med mig? Varför har ni allesammans begått överträdelse mot mig?’ lyder Jehovas uttalande. 30 Förgäves har jag slagit era söner. Ingen tuktan tog de emot. Ert svärd har förtärt era profeter, likt ett lejon som vållar fördärv. 31 Ni som tillhör denna generation, se själva Jehovas ord.

Har jag blivit till en vildmark för Israel eller till ett beckmörkt land? Varför har mitt folk sagt: ’Vi har strövat fritt. Vi kommer inte mer till dig’? 32 Kan en jungfru glömma sina smycken, en brud sina bröstband? Och likväl har de, mitt eget folk, glömt mig i oräkneliga dagar.

33 Varför, du kvinna, gör du din väg bättre för att söka kärlek? Därför har du också lärt dina vägar onda ting. 34 Ja, på dina mantelflikar har spår av blod från fattiga, oskyldiga själar blivit funna. Inte vid inbrott fann jag dem, utan de är på alla dessa.

35 Men du säger: ’Jag är oskyldig. Säkert har hans vrede vänt sig ifrån mig.’

Se, jag inleder en rättstvist med dig, eftersom du säger: ’Jag har inte syndat.’ 36 Varför anser du det vara något mycket obetydligt att ändra din väg? Även på grund av Egypten skall du få skämmas, liksom du fick skämmas på grund av Assyrien. 37 Också av den orsaken skall du dra ut med händerna på huvudet, eftersom Jehova har förkastat dem du satte din lit till, och du skall inte ha någon framgång genom dem.”