Joel 1:1-20
1 Jehovas ord som kom till Joel, Pẹtuels son:
2 ”Hör detta, ni äldste, och lyssna, alla ni invånare i landet. Har detta skett i era dagar eller i era förfäders dagar? 3 Berätta om detta för era söner, och era söner för sina söner, och deras söner för den följande generationen. 4 Det som fjärilslarven lämnade kvar åt vandringsgräshoppan upp; och det som vandringsgräshoppan lämnade kvar åt den krypande, vinglösa gräshoppan upp; och det som den krypande, vinglösa gräshoppan lämnade kvar åt kackerlackan upp.
5 Vakna upp, ni drinkare, och gråt; och tjut, alla ni som dricker vin, för det söta vinets skull, ty det har tagits bort från er mun. 6 Ty en nation har dragit upp i mitt land, mäktig och tallös. Dess tänder är ett lejons tänder, och den har ett lejons käkben. 7 Den har gjort min vinstock till något man häpnar över och mitt fikonträd till en stubbe. Den har formligen skalat det naket och kastat bort det. Dess kvistar har blivit vita. 8 Brist ut i klagan, liksom en jungfru som har bundit om sig med säckväv klagar över sin ungdoms ägare.
9 Sädesoffer och dryckesoffer har tagits bort från Jehovas hus; prästerna, Jehovas tjänare, sörjer. 10 Fältet har skövlats, marken har drabbats av sorg; ty brödsäden har skövlats, det nya vinet har torkat bort, oljan har sinat. 11 Jordbrukare har fått stå med skam; vinodlare har tjutit, för vetets och kornets skull; ty fältets skörd har gått förlorad. 12 Vinstocken har visat sig vara torr, och fikonträdet har tynat bort. Granatäppelträdet, även palmen och äppelträdet, alla markens träd – de har torkat bort; ty jublet har skamset gått bort från människors söner.
13 Bind om er med säckväv och slå er på bröstet av sorg, ni präster. Tjut, ni som gör tjänst vid altaret. Kom in, tillbringa natten i säckväv, ni min Guds tjänare; ty er Guds hus har berövats sädesoffer och dryckesoffer. 14 Helga en fastetid. Kalla samman en högtidssammankomst. Samla de äldste, alla landets invånare, till Jehovas, er Guds, hus, och ropa till Jehova om hjälp.
15 Ack, denna dag! Ty Jehovas dag är nära, och den kommer som en skövling från den Allsmäktige! 16 Har inte födan tagits bort mitt för våra ögon, glädje och fröjd från vår Guds hus? 17 De torkade fikonen har skrumpnat under deras skovlar. Förrådshus har lagts öde. Lador har rivits ner, ty brödsäden har torkat bort. 18 Hör hur husdjuren suckar! Hjordarna av nötboskap irrar omkring i förvirring! Det finns ju inget bete för dem. Ja, fårhjordarna har fått bära skulden.
19 Till dig, Jehova, ropar jag; ty en eld har förtärt vildmarkens beten, och en låga har förbränt alla markens träd. 20 Också markens djur längtar efter dig, ty vattenbäckarna har torkat ut, och en eld har förtärt vildmarkens beten.”
Nya världens översättning av Den heliga skrift
