Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Men detta misshagade Jona mycket, och han upptändes av vrede. 2 Därför bad han till Jehova och sade: ”Ack, Jehova, var det inte det jag sade medan jag ännu var på min egen mark? Det var ju därför jag först ville fly till Tarsis; jag visste ju att du är en Gud som är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke, och som känner ånger över olyckan. 3 Och nu, Jehova, ta bort min själ ifrån mig, det ber jag dig, för det är bättre för mig att dö än att leva.”

4 Då sade Jehova: ”Har du rätt att upptändas av vrede?”

5 Då gick Jona ut ur staden och satte sig ner öster om den; och där gjorde han en hydda åt sig, så att han kunde sitta i skuggan under den tills han fick se vad som hände med staden. 6 Då såg Jehova Gud till att en flaskkurbitsört sköt upp över Jona för att den skulle kasta skugga över hans huvud och befria honom ur hans olyckliga belägenhet. Och Jona gladde sig mycket över flaskkurbitsörten.

7 Men när morgonrodnaden bröt fram följande dag såg den sanne Guden till att en mask stack flaskkurbitsörten så att den torkade bort. 8 Och så snart solen lyste fram såg Gud till att det kom en brännande östanvind, och solen stack hela tiden Jona på huvudet så att han höll på att svimma av; och han bad att hans själ måtte dö, och han sade gång på gång: ”Det är bättre för mig att dö än att leva.”

9 Och Gud sade vidare till Jona: ”Har du rätt att upptändas av vrede över flaskkurbitsörten?”

Då sade han: ”Jag har rätt att upptändas av vrede ända till döds.” 10 Men Jehova sade: ”Du ömmade för flaskkurbitsörten, som du inte hade mödat dig med eller fått att växa upp, som kom till på en natt och förgicks på en natt. 11 Och skulle då inte jag ömma för Nịneve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många husdjur?”