Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Ack, ensam sitter hon, staden som var så rik på folk!
Hon har blivit lik en änka, hon som var så folkrik bland nationerna!
Hon, en furstinna bland provinserna, har blivit satt till tvångsarbete!

2 Våldsamt gråter hon om natten, och det är tårar på hennes kinder.
Bland alla sina älskare har hon ingen som tröstar henne.
Alla hennes vänner har handlat förrädiskt mot henne. De har blivit hennes fiender.

3 Juda har gått i landsflykt på grund av nöden och den myckna trältjänsten.
Hon har tvingats bo bland nationerna. Ingen viloplats har hon funnit.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne mitt i hennes trångmål.

4 Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer till högtiden.
Alla hennes portar ligger öde; hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade, och för henne själv är det bittert.

5 Hennes motståndare har blivit överhuvud. Hennes fiender är obekymrade.
Eftersom Jehova har vållat henne bedrövelse på grund av hennes många överträdelser,
har hennes barn vandrat bort som fångar framför motståndaren.

6 Och från dottern Sion drar all hennes prakt ut.
Hennes furstar har blivit som hjortar som inte har funnit bete;
och de vandrar utan kraft framför förföljaren.

7 I sin nöds och sin hemlöshets dagar kommer Jerusalem ihåg
alla de dyrbara skatter hon ägt i forna dagar.
När hennes folk föll i motståndarens hand och hon inte hade någon hjälpare,
såg motståndarna henne. De skrattade åt hennes undergång.

8 Svårt har Jerusalem syndat. Därför har hon blivit något verkligt motbjudande.
Alla som ärade henne behandlar henne nu med förakt, ty de har sett hennes nakenhet.
Själv suckar hon också och vänder ryggen till.

9 Hennes orenhet är på hennes kjolar. Hon tänkte inte på sin framtid,
och hon störtar ner på ett sätt som väcker förundran. Ingen tröstar henne.
Jehova, se min nöd, ty fienden har uppträtt stormodigt.

10 Motståndaren har sträckt ut sin hand mot alla hennes dyrbara skatter.
Ty hon har sett folk från nationerna gå in i hennes helgedom,
dem som du hade förbjudit att komma in i den församling som tillhör dig.

11 Allt hennes folk suckar; de söker efter bröd.
De har gett sina dyrbara skatter för att få något att äta, för att ge själen ny styrka.
Se, Jehova, och betrakta mig, ty jag har blivit en föraktad kvinna.

12 Betyder det inget för er alla som drar vägen fram? Betrakta mig och se.
Finns det någon smärta lik min smärta, den som med stränghet har tillfogats mig,
den varmed Jehova har vållat mig bedrövelse på sin brinnande vredes dag?

13 Från höjden har han sänt eld i benen i min kropp, och han kuvar dem.
Han har brett ut ett nät för mina fötter. Han har drivit mig tillbaka.
Han har gjort mig till en kvinna som har lämnats övergiven. Hela dagen är jag sjuk.

14 Han har förblivit vaksam gentemot mina överträdelser. I hans hand flätar de sig i varandra.
De har kommit upp på min nacke. Min kraft har snavat.
Jehova har gett mig i händerna på dem som jag inte förmår resa mig mot.

15 Jehova har förkastat alla mina starka i min mitt.
Han har kallat samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män.
Jehova har trampat den vinpress som tillhör jungfrun, dottern Juda.

16 Över detta gråter jag. Mitt öga, mitt öga flödar av vatten.
Ty den som tröstar, som ger min själ ny styrka, är långt borta från mig.
Mina söner har lämnats övergivna, ty fienden har uppträtt stormodigt.

17 Sion har sträckt ut sina händer. Ingen tröstar henne.
Jehova har gett en befallning angående Jakob till alla hans motståndare som är runt omkring honom.
Jerusalem har blivit något motbjudande bland dem.

18 Jehova är rättfärdig, ty det är mot hans mun som jag har gjort uppror.
Lyssna nu, alla ni folk, och se min smärta.
Mina jungfrur och mina unga män har gått i fångenskap.

19 Jag ropade på dem som älskade mig. Till och med de lurade mig.
Mina präster och mina äldste gav upp andan i staden,
medan de sökte efter något att äta, så att de kunde ge sin själ ny styrka.

20 Se, Jehova, ty jag är hårt trängd. Mina inälvor är i jäsning.
Mitt hjärta har vänt sig i mitt inre, ty jag har verkligen varit upprorisk.
Utanför har svärdet berövat mig mina barn. Inomhus är det som döden.

21 Man har hört hur jag suckar. Det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka. De jublar därför att det är du som har gjort detta.
Den dag du har utropat skall du låta komma, så att de blir som jag.

22 Låt all deras ondska komma inför dig, och behandla dem strängt,
alldeles som du har behandlat mig strängt på grund av alla mina överträdelser.
Ty mina suckar är många, och mitt hjärta är sjukt.