Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 På den dagen läste man ur Moses bok för folket, och man fann att det stod skrivet i den att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i den sanne Gudens församling, 2 för de hade inte kommit Israels söner till mötes med bröd och vatten, utan hade lejt Bịleam mot dem till att nedkalla ont över dem. Men vår Gud förvandlade förbannelsen till en välsignelse. 3 Så snart de hörde lagen började de avskilja hela den blandade hopen från Israel.

4 Dessförinnan hade prästen Ẹljasib, som hade ansvaret för en matsal i vår Guds hus och var släkt med Tobịa, 5 gjort i ordning en stor matsal åt honom, där man tidigare brukade lägga in sädesoffret, vịraken och redskapen och tiondet av brödsäden, det nya vinet och oljan, som leviterna och sångarna och portvaktarna är berättigade till, samt bidraget till prästerna.

6 Men under hela denna tid befann jag mig inte i Jerusalem, ty under Artaxẹrxes, Babylons kungs, trettioandra år kom jag till kungen, och någon tid senare bad jag om ledighet av kungen. 7 Sedan kom jag till Jerusalem och lade märke till det onda som Ẹljasib hade gjort för Tobịas skull genom att göra i ordning en sal åt honom på förgården till den sanne Gudens hus. 8 Och det var något mycket ont i mina ögon. Så jag kastade allt bohag som tillhörde Tobịas hus ut ur matsalen. 9 Därefter gav jag en befallning, och man renade matsalarna; och jag förde tillbaka dit de redskap som hörde till den sanne Gudens hus, jämte sädesoffret och vịraken.

10 Och jag fick veta att man inte hade gett leviterna deras andelar, så leviterna och sångarna som utförde arbetet gav sig i väg, var och en till sin mark. 11 Och jag klandrade de befullmäktigade styresmännen och sade: ”Varför har den sanne Gudens hus blivit försummat?” Så samlade jag leviterna och fick dem att inställa sig på sina platser. 12 Och hela Juda förde in tiondet av brödsäden och av det nya vinet och av oljan till förråden. 13 Sedan satte jag prästen Selẹmja och avskrivaren Sadok och Pedạja, en av leviterna, till att ha uppsikt över förråden; och under deras ledning stod Hanan, son till Sakkur, son till Mattạnja, för de betraktades som pålitliga; och dem ålåg det nu att sörja för utdelningen åt sina bröder.

14 Min Gud, kom ihåg mig för detta och utplåna inte de gärningar som jag av lojal kärlek har gjort för min Guds hus och för övervakningen av det.

15 I de dagarna såg jag i Juda några som trampade vinpressar på sabbaten och andra som kom med sädeshögar och lastade dem på åsnor, och även vin, druvor och fikon och alla slags bördor, och förde in dem i Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem på den dag då de sålde livsmedel. 16 Och tyrierna bodde i staden, och de förde in fisk och alla slags handelsvaror och sålde dem på sabbaten till Judas söner och i Jerusalem. 17 Då klandrade jag de förnämsta i Juda och sade till dem: ”Vad är det för en ond gärning ni gör genom att vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte just så era förfäder gjorde, så att vår Gud lät all denna olycka komma över oss och över denna stad? Men ni ökar den brinnande vreden mot Israel genom att vanhelga sabbaten.”

19 Och så snart Jerusalems portar låg i skugga före sabbaten gav jag en befallning, och dörrarna stängdes. Jag befallde vidare att man inte skulle öppna dem förrän efter sabbaten; och några av mina egna medhjälpare ställde jag vid portarna, för att ingen börda skulle få komma in på sabbatsdagen. 20 Då tillbringade handelsmännen och de som sålde alla slags handelsvaror natten utanför Jerusalem en gång och en andra gång. 21 Men jag varnade dem och sade till dem: ”Varför tillbringar ni natten framför muren? Om ni gör det igen, skall jag låta min hand drabba er.” Från och med den tiden kom de inte på sabbaten.

22 Och jag befallde vidare leviterna att de regelbundet skulle rena sig och komma in och hålla vakt vid portarna för att helga sabbatsdagen. Min Gud, kom också ihåg detta till min fördel och ha medkänsla med mig enligt din stora kärleksfulla omtanke.

23 I de dagarna såg jag också några judar som hade låtit ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor bo hos sig. 24 Och av deras söner talade hälften ashdoditiska – det var ingen av dem som kunde tala judiska – eller något av de andra folkens språk. 25 Och jag klandrade dem och nedkallade ont över dem och slog några av männen och ryckte hår av dem och lät dem svära vid Gud: ”Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner, och ni skall inte ta någon av deras döttrar åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte på grund av dessa som Salomo, Israels kung, syndade? Och bland de många nationerna var det ingen kung som han; och han var älskad av sin Gud, så att Gud gjorde honom till kung över hela Israel. Även honom fick de utländska hustrurna att synda. 27 Och skall man nu få höra om er att ni gör allt detta stora onda och handlar trolöst mot vår Gud genom att låta utländska kvinnor bo hos er?”

28 Och en av sönerna till Jojạda, översteprästen Ẹljasibs son, var svärson till horoniten Sanbạllat. Så jag jagade bort honom från mig.

29 Min Gud, kom ihåg dem för att de har befläckat prästadömet och prästadömets och leviternas förbund.

30 Och jag renade dem från allt utländskt och tilldelade prästerna och leviterna tjänsteplikter, var och en i sitt arbete, 31 också i förbindelse med leveransen av veden vid bestämda tider och med den första mogna grödan.

Min Gud, kom ihåg det, mig till godo.