Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Paulus, en Jesu Kristi slav och kallad till att vara apostel, avskild för Guds goda nyheter, 2 som han förut har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, 3 nyheterna om hans Son, som efter köttet härstammade från Davids avkomma, 4 men som efter helighetens ande med kraft förklarades vara Guds Son genom en uppståndelse från de döda – ja, Jesus Kristus, vår Herre, 5 genom vilken vi har tagit emot oförtjänt omtanke och ett apostlaskap, för att främja lydnad genom tro bland alla nationerna för hans namns skull, 6 bland vilka också ni är de som är kallade att tillhöra Jesus Kristus – 7 till alla som är i Rom som Guds älskade, kallade att vara heliga:

Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen. 9 Gud, som jag ägnar helig tjänst med min ande i förbindelse med de goda nyheterna om hans Son, är nämligen mitt vittne, hur jag alltid, utan uppehåll, nämner er i mina böner 10 och ber att jag, om det alls är möjligt, nu till sist genom Guds vilja må lyckas komma till er. 11 Jag längtar nämligen efter att få se er för att kunna förmedla till er någon andlig gåva, så att ni kan göras fasta; 12 eller rättare: för att det skall bli ett utbyte av uppmuntran bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro, både er och min.

13 Men jag vill inte att ni skall vara ovetande, bröder, om att jag många gånger har haft för avsikt att komma till er – men hittills har jag blivit hindrad – för att kunna skörda någon frukt också bland er, precis som bland de övriga nationerna. 14 Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld: 15 därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom. 16 Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning för var och en som tror, för juden först och även för greken; 17 i dem uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet på grund av tro och till tro, alldeles som det står skrivet: ”Men den rättfärdige skall leva genom tro.”

18 Guds vrede uppenbaras nämligen från himlen mot all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som undertrycker sanningen på ett orättfärdigt sätt, 19 därför att det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. 20 Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda – så är de då utan ursäkt. 21 Ty fastän de kände Gud, gav de honom inte ära som Gud eller tackade honom, utan de blev tomma i sina tankegångar, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. 22 Fastän de påstod att de var visa, blev de dåraktiga 23 och bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot något som liknade bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och krypande djur.

24 Därför utlämnade Gud dem, i överensstämmelse med deras hjärtans begär, åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra, 25 ja, de bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst i stället för Skaparen, som är välsignad för evigt. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt skamliga sexuella lidelser, för både deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot ett som är emot naturen, 27 och likaså frångick även männen det naturliga umgänget med kvinnan och blev häftigt upptända av begär till varandra, så att män tillsammans med män gjorde vad som är oanständigt och drog på sig den fulla vedergällning som deras förvillelse förtjänade.

28 Och alldeles som de inte fann behag i att hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så utlämnade Gud dem åt ett sinnestillstånd som misshagade honom, till att göra det som inte är tillbörligt, 29 uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, de var örontasslare, 30 förtalare, gudsföraktare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinningsrika i fråga om det som är ont, olydiga mot föräldrar, 31 utan förstånd, avtalsbrytare, utan naturlig tillgivenhet, obarmhärtiga. 32 Fastän dessa mycket väl känner Guds rättfärdiga förordning, nämligen att de som bedriver sådana ting förtjänar döden, fortsätter de inte endast med att göra dem utan ger också sitt bifall åt dem som bedriver dem.